MIN KLOCKA HAR STANNAT
2021-09-30 @ 09:41:15
För varje dag som går så faller insikten in om vad som hänt allt mer men det känns ändå så overkligt. Att han inte finns, att världen snurrar på som vanligt och att vi aldrig mer får träffa honom här på jorden. Det är en sådan djup sorg som
tränger sig in i exakt hela kroppen, i varenda cell. Särskilt ont gör det när vår älskade lilla C undrar när han ska komma tillbaka och besvikelsen som kommer när han inte kommer göra det.
Man går sönder och blir till tusen skärvor när man går igenom något sånt här. Det spelar ingen roll hur statk man är, man går sönder för det är så smärtsamt. Sen kommer man få sätta ihop sig själv bit för bit med tiden men jag tror aldrig man blir sitt
gamla jag igen, man är förändrad i grunden.
Nu väntar en tuff tid framöver i väntan på begravning så är tacksam att jag har vänner och familj omkring mig. Det, ihop med dagen olyckan skedde, kommer vara den värsta dagen i mitt liv. Att sätta någon som var så stark, varm och levande i jord, det
finns ingen rättvisa i det!
Ta hand om er och tack för era fina ord!
